Vådeldar i Havdhem

Vådeldar i Havdhem

1. Då Claudius Trogilides år 1674 blev kyrkoherde i Havdhem var kyrkan öde och skröplig innan och utan och inget torn fanns.
På kyrkoherdens fråga, varför ? — Svar: Att kyrkan var av vådeld avbränd omkring 1580.
Fråga: Om de viste hur länge sedan? — Svar: Nej, det lär vara hundra år sen Anno Dommini 1582.
Havdhem kyrka byggdes 1040 och menas att den skulle haft sitt namn efter Sankt Dionis.
Detta är den äldsta kända eldsvådan i Havdhem.		  
 
2. Vidare har Claudius Trogilides nedtecknat att den 16 augusti 1702 uppbrann genom tordskild (blixtnedslag) Jöran Olofsson Hemöstris ladugård.  
   
3. Den 12 mars 1705 blev båda Libbenarvegårdarna av häftig vådeld uti en stor storm avbrända och i aska lagda inom tre klocketimmar, både stugor och fähus.
Det var midfastosöndagen och Rasmus Påvelsson var då bonde.		  
   
4. Följande eldsvåda inträffade i mitten av 1890-talet. Några närmare detaljer om eldsvådan går ej att få, då de äldre personer som då levde i trakten är döda.
Vad som här kommer att anföras är berättade minnesanteckningar. Det har berättats, att olyckan inträffade en helgdagsförmiddag. Det eldhärjade boningshuset låg ca. 5 a 600 m. väster om Kulle.
Ägaren hette Mårten Persson vilken var född vid Snovalds i Havdhem. Föregående ägare hette Lingström, vilket även var hustruns flicknamn och Persson kallades vanligen Mårten Lingström.
Makarna tillhörde Havdhems Baptistförsamling och de var vid olyckstillfället på möte i baptistkapellet. Som ovan nämnts, var det en helgdag och antingen påskdagen eller pingstdagen. Deras 10/12-åriga dotter Augusta var ensam hemma vid tillfället. Då föräldrarna återkom till hemmet återstod blott en rykande ruinhög och de var helt utblottade på bohag, kläder och inventarier utom de kläder de hade på sig.
För att om möjligt få några uppgifter om tilldragelsen, ringde jag (Edvin Lindqvist) upp Fru Frida Kviberg Anningåkra, född vid Rangvalds år 1890 och hon berättade följande:
“Jag minns mycket väl eldsvådan som vi kunde se från vårt köksfönster vid Rangvalds. Det var helgdag och min morfar var i kyrkan. För att förbereda makarna Persson på olyckan, då i synnerhet mor Lingström, gick moster Cederlund vid Kälder emot dem i kviorna.
Grannar och sockenbor gjorde en insamling för dem, och det sades att de där igenom fått mer än de förut varit ägare av.”
Så långt Fru Kviberg. Familjen köpte snart här efter Stefansson Drakarve gård, som numera ägs av Perssons dotterson Emil Fransson. Jag frågade honom vid ett tillfälle om han hört sin mor berätta om den tragiska händelsen, men han svarade att hon blivit chockad.		  
   
5. I september 1914 höll man på och tröskade hos Arvid Rosengren, Rangvalds.
Några bönder i Burgebyn hade något år tidigare bildat ett tröskbolag och inköpt ett 3 fot tröskverk och en 5 hästkrafter självgående lokomobil. Maskinist och tröskverksskötare var för året Berner Mathsson Snovalds.
Det blåste rätt hård vin om dagen och vinden låg från bilen mot ladugården. När tröskfolket var inne och drack otendag började det brinna i säden och halmen i ladan. De som först blev varse elden var Jacob Larsson och hans folk vilka höll på att köra in korn.
Evald Larsson sprang över åkern allt vad han förmådde och tröskfolket som såg honom undrade varför han kom springande. De hade ännu inte upptäckt elden. Man försökte nu få ut trösken ur ladan och det lyckades karlarna att med handkraft lyfta den ur klossarna, men elden var så häftig att de måste överge försöket. Lokomobilen var fastklossad, men det lyckades dock Berner att få loss och köra lokomobilen i säkerhet.
Rosengren försökte att få ut en gris ur ladugården, men med eld i kläderna och flera brännsår, måste han ge upp försöket. Man försökte också mota hönsen från gården, men de flesta sprang åter in i elden.  Ladugården brann ner till grunden med inneliggande hö, säd och halm och naturligtvis även tröskverket.
Brandorsaken ansågs vara gnistor från lokomobilen som i den starka vinden fört in det lättantändliga materialet i ladan.
Insamling gjordes för den olycksdrabbade familjen och grannarna skänkte virke till en ny ladugård. Valter Larsson Rangvalds har för mig (Edvin Lindqvist) berättat om de olika detaljerna vid branden.		  
   
6. På försommaren år 1919 brann det gamla lokomotivstallet vid Havdhems järnvägsstation ner till grunden.
I stallet stod en ny boggijärnvägsvagn som totalförstördes. hur elden uppkommit blev aldrig utrett. Bland eldsläckningsmanskapet märktes arbetarna vid tegelbruket.
Stationen anlagd 1900. Station öppnad 26/7 1900. Byggnaden ombyggd 1943 (bostaden). 1947 moderniserades hela byggnaden. Stationshuset är en tvåvånings träbyggnad.		  
   
7. I början av 1920-talet brann Ragnar Petterssons snickerifabrik på “Svanväten” ner till grunden tillika med maskiner och verktyg, snickerier och virke.
Anledningen till branden och närmare detaljer är mig (Edvin Lindqvist) obekant.		  
   
8. Vid niotiden på lördagskvällen den 1 september 1928 nedbrann Arvid Klasson, Hemöstris tillhörig ladugårds-byggnad, varvid allt hö, en del redskap och några svinkreatur innebrändes.
Byggnaden var rätt gammal och täckt med agtak, var strax efter det elden observerades, helt övertänd.
Tack vare vindstilla mötte det inga svårigheter att begränsa elden som även ödelade en halmstack.
En underlighet var, att deras hund låg ihjälslagen på gården.

Bild 1: Arvid Klasson & Brita Lina Nilsson.
Bild 2: Sven & Bengt Johansson med ladugården i bakgrunden.